When you're halfway up, you're always halfway down
Yeah, its sucks to be addicted to pills!
När jag äntligen kom igång riktigt med medicin så slog allergichocken till. Jag blir så frustrerad och uppgiven. VARFÖR? Varför just nu. Jag har ju käkat den förut, i mindre dos dock. Men iaf. Varit utan sedan i måndags, och jag känner mig redan fucked up! Hjärnan fungerar inte normalt. Jag har tappat konsentrationen ännu mer, humöret är på glid och jag mår allmänt piss och är enormt trött. Hoppas få ordning på ev ny insättning fr.o.m nästa måndag. Klarar inte av att vara utan. Räcker som det är endå med självmedicineringen på helger.
It's friday.... 31/8

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag
Går jag mest och väntar, på att veckan ska ta slut
Sekunder springer, timmarna går långsamt..
Jag tittar otåligt på klockan..
Snart ska vi dra ut
Bästa arbetsdagen på länge
Som rubriken lyder:
Bästa arbetsdagen på länge!
Idag har jag varit till ett militärt övningsområde
Marma Skjutfält - Barackstädning!
Omväxling förnöjer, som man säger.
En helt annan miljö och lugn. Det var så harmoniskt
Jobb i stan
Äntligen slut på lidandet. Idag kom beskedet: Jag får komma tbx till mitt gamla arbete! Kändes som en tung sten lättade från mitt bröst.
Jag hade inte tänkt säga något först.. men till sist insåg jag att det inte går att knipa käft längre när man ständigt började räkna antalet timmar tills man fick sluta och åka hem. Och att andra kunde forts trampa en på tåna ett tag till. Nu slipper jag det. Tack och bock
"Maybe you should eat your makeup so you can try and be pretty on the inside bitch"
Riktigt less
........ På jobbet
.......... Redan!
Eller inte själva jobbet, utan dom som jag jobbar med är det som gör mina arbetsdagar riktigt sur. Tidigare när man arbetade inom stan, kunde man vakna trött, men man hade alltid roligt på jobbet för vi var som en familj, ett team, och vi skrattade med varann.
Nu, nu för tiden då vaknar man och är så förbannad, vill bara stanna hemma och skita i allt för att slippa känna sig mindre värd och nedtryckt. Här verkar vi skratta åt andra ist.
Innerst inne vill jag bara ge upp! Varje morgon lägga mig ner och gråta, för jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vill skära ut mitt hjärta för att slippa känna dom där extra hjärtslagen vid ångest. Kroppen skakar, den vill inte vara med längre.
Sömnlös natt
Jag är glad att jag har ett jobb. Men idag är det fan inte kul när man inte sovit en enda minut under hela natten! Svider nå hemskt i ögonen. Om 40min går bussen in till stan. 06.30 från stan och ut till Valbo..
Förstår inte hur jag ska klara denna dag...
Alarmklockan kan slänga sig i väggen!
Yeah.
So, they threw you off . But you got back up trying again . So, against the odds . Turned your face to the wind. Always keepin' the faith . That's the only way we get through . Day by day!
It's just the way it goes . We're the dreaming people . The way we put our hopes . Through the eye of a needle . Oh, oh oh .Through the eye of a needle . Oh, oh oh
We're the dreaming people.
So i know i don't know know it all . I am lost sometimes but that's alright . So I know I'm learning how to fall . That's the only way you're seeing me fly . Keep on keepin' the faith . That's the only way I get through . Day by day!
Löningsdags!
Bästa dagen på länge! Löning och ledig kan de bli bättre. Jobbar dock hela helgen 06-15. Ledig 2dar, sen slit igen. Riktigt slit, så det blir en hel lön i oktober! Spara pengar tills man fått lägenhet och köpa möbler och inredning!
Yeah!
Finito
Du ska veta att jag inte behöver dig. Min väg var aldrig din och i spåren som jag lämnar efter mig så finns det ingenting. Jag vänder aldrig blicken bakom mig så brinn historia brinn och svaret på din fråga blir alltid nej du betyder ingenting!
Shopaholic idéer
Inte alls mycket prylar, det är bara de att det råkade bli lite dyrt :P
Donna beauty, Oriflame, Jotex.
Resten av ditt liv
Rädd att jag kanske hade läst dig fel. Kan jag säga nu med säkerhet.. Att min första instinkt var korrekt. Nu vill jag uttrycka det i klartext: Du är helt klart unik och speciell. Universum är vigt åt dig själv. Från den djupaste platsen mörkaste delen av min själ vill jag berätta det här:
Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder! Vad som än händer…
Jag hoppas att ditt vin blir till vatten. Blixtar prickar dig. Hälsa till satan, vi hörs! Jag hoppas att olika olyckor händer. Du vet vad jag känner. Jag vet att du hör!
Vill hellre genomleva 99 jävla vintrar att rulla naken över krossat glas, äta fimpar. Än att nånsin igen känna dina vibbar. Du ljög fan bättre än delfinerna simmar. Huvudperson i mina sämsta minnen. Om du var sist på jorden i elfte timmen!
Du spela mina nerver ut tills dom brast. En cancer i röven vart jag än satt. Denna här belöningen blir ditt tack. Hoppas att din utförsäkring går snabbt. Att dom skriver idiot i ditt pass. Att du i ditt nästa liv blir en mask. Fan vad jag behövde få detta här sagt. Blir två ton lättare än vad jag vart!
Glöden
Tänk vad lite egentid kan göra mycket. Tankar man kanske inte alls skulle ha haft om man inte fått vara för sig själv. Jag vet inte om jag blivit så mycket klokare, men jo lite iaf ;) Och jag tror och hoppas att det skall vara ett bra beslut även om det nu i dagsläget känns lite vemodigt och korkat.
Som sagt känslor är känslor. Hjärna och hjärta bråkar, sliter och drar. Men man ska alltid gå efter sin magkänsla, eller? Vad som känns bäst för just dig, här och nu. Gör aldrig något du kommer ångra? Tårar och skratt. Gott och ont.
Jag och min ständiga beslutsångesthet. Vad jag än väljer brukar lätt kunna bli fel i och med att jag är välldigt impulsiv. Måste försöka börja intala mig det ena och det andra och få lite mer självförtroende. Jag vet att jag kommer att såra någon, men jag måste faktiskt tänka på mig själv nu.
Mitt liv | Mina beslut
Sjukhushelvetet
Sällan det ska stressas. Alla som känner mig vet att jag är en stressad människa? Kan aldrig koppla av från någonting och bara vara. Jag har tusentals grejer i tanken, och allt bara snurrar. It goes round and round and round...
I onsdags förra veckan stressade jag för att hinna med en buss jag lika gärna kunnat hoppat på en 30min senare så hade jag sluppit den här förbannade huvudvärken, alla piller, värk i kroppen, sjukhuset och sjukskrivning!
Trodde aldrig jag skulle hamna i sjuksängen med dropp, inte klara av att gå på toa själv, spy non stop, kravla runt i korridorgången och tro det var sista dagen jag levde.
Nu hoppas jag att poletten ska ha ramlat ner och att de inte går att forts såhär. Varför stressar man för? Man blir sjuk och förlorar bara massa pengar.
Tack Heggih för ditt FORTSÄTT KÄMPA -meddelande. Jag tänkte på det ofta då jag trodde att allt skulle ta slut med en fingerknäpp. Aldrig varit så svag, men den ggn orkade jag nästan inte bry mig i om jag skulle klara mig eller inte. Äta, vad är det? Tanken fanns inte. Orkade inte.
Jag är glad för att jag är "på fötter" igen och klarar av att gå, stå och får i mig mat och får behålla det så jag kan bygga upp mina muskler igen. Hälsan är det viktigaste vi har!