Knävärken från helvetet
Just nu vill jag bara lägga mig ner och grina! Har så djävulskt ont i knät så det finns inte! Trodde att jag mer eller mindre blivit av med det onda, för det försvann ett tag, och nu så är det tillbaks igen, bara sådär! skit oxo. Det började för drygt 1v sedan lite smått, och nu är det som värst. Jag kan inte böja benet bakåt eller sitta på huk! Knappt lyfta på benet för att kliva över saker och ting utan att foten släpar i. Det knastrar och har sig, precis som om benet blev till grus.
Menisk-skada sa läkaren för några månader sedan. Meniskskador uppstår tydligen oftast när man får någon form av vridning av knät medan det är böjt. Därvid kan menisken komma i kläm mellan lårbenet och skenbenet och bli söndervriden!
Åhh. Vad klen jag blir! Det tåras i ögonen av bara tanken på att jag ska till sjukgymnasten på tisdag. Det kommer göra så jävla ont.....
Här hjälper inga värktabletter, för den som tror det!
Sjukhushelvetet
Sällan det ska stressas. Alla som känner mig vet att jag är en stressad människa? Kan aldrig koppla av från någonting och bara vara. Jag har tusentals grejer i tanken, och allt bara snurrar. It goes round and round and round...
I onsdags förra veckan stressade jag för att hinna med en buss jag lika gärna kunnat hoppat på en 30min senare så hade jag sluppit den här förbannade huvudvärken, alla piller, värk i kroppen, sjukhuset och sjukskrivning!
Trodde aldrig jag skulle hamna i sjuksängen med dropp, inte klara av att gå på toa själv, spy non stop, kravla runt i korridorgången och tro det var sista dagen jag levde.
Nu hoppas jag att poletten ska ha ramlat ner och att de inte går att forts såhär. Varför stressar man för? Man blir sjuk och förlorar bara massa pengar.
Tack Heggih för ditt FORTSÄTT KÄMPA -meddelande. Jag tänkte på det ofta då jag trodde att allt skulle ta slut med en fingerknäpp. Aldrig varit så svag, men den ggn orkade jag nästan inte bry mig i om jag skulle klara mig eller inte. Äta, vad är det? Tanken fanns inte. Orkade inte.
Jag är glad för att jag är "på fötter" igen och klarar av att gå, stå och får i mig mat och får behålla det så jag kan bygga upp mina muskler igen. Hälsan är det viktigaste vi har!
