- Head up . Stay strong . Fake a smile and move on

 

Sammanbiten står jag och biter nästan mig själv i läppen för att försöka hålla igen så gott det går.. Då får man höra att man är sur, att hon inte känner igen en, att jag inte är den jag brukar vara osv. VA! Här sliter vi arslet av oss för att hinna med saker och ting, putsar och håller på för fullt för att slippa få klagomål, och endå är det inte till belåtenhet.

 

Jag försökte hålla god ton och sade vänligt men bestämt: Jag tycker inte om det här, att vi ska hålla på stressa för vi hinner inte med tre objekt! Jag mår dåligt av det här. Och människan förstår inte vad det är jag menar!

 

Väl framme på Magasinet tar vi med oss moppar och diverse prylar som behövs. När vi kommer ner i källaren på Diös så upptäcker vi att dörren inte går att få upp med de nycklar vi fått med oss, och går tbx.. Vad har ni försökt med? frågar samordnaren och en annan jävel som inte har med saken alls att göra svarar "Ingenting" Det bara kokade i mig.... Men jag sa inget

 

Vi fick ta med oss alla städprylar ifrån Magasinet istället. Plocka en sak i taget. Mitt tålamod var slut vid det här laget och jag kände hur vansinnig jag blev och att ett utbrott var påväg när som helst! Skulle jag klara av att stanna kvar på plats? Jag blir så jävla förbannad sa jag. Varför då? Frågar hon. Jo för att det inte är någon som helst jävla ordning på någonting! "Lugna ner dig, varför blir du sådär" För att jag är såhär!

 

Vi går tillbaks och påbörja städningen av toaletter och köksöar utan stativ till mopp.. Jag hade så fruktansvärt ont i magen. Var stressad innan men blev ännu mera nu, kändes som jag skulle svimma av och spy samtidigt. Fanns inga krafter kvar. "Går det bra" hör man i trapphuset, samordnaren kommer upp. Du får jättegärna hjälpa till! svarade jag.

 

25min övertid blev det. Inte får man något extra betalt för det heller. Om en person tagit åt sig ett objekt och sen inte klarar av att ha det mer, ska vi andra då behöva hoppa in och göra skiten, som redan har fullt upp? Jag tycker det är åt helvete fel. PUNKT

 

___________________________________________________________

 

Sen en till grej. Jag har alltid varit mig själv på jobbet. Varför ska man vara någon annan liksom. Jag hälsar på alla, dom flesta iaf. Sen dom som valt att hata en utan anledning skiter jag fullständigt i. Låt dem sitta i den lilla grupp de är och snacka skit. Mig rör det inte. Och just den sidan av mig har väckts bland människorna jag jobbar bland, och "ryktet" spreds snabbt upp till de högre, så att jag en dag blev kallad upp till en personalledare, han var nyfiken på och se vem jag var för att han hört så mycket bra saker om mig. Själv blev jag så förvånad över att jag var så omtyckt av så många! Roligt.

 

Iaf. Därför så känns det som att just av den anledningen förväntas man alltid vara den glada och positiva personen, så när det händer en incident, som idag tex. Då blir folk helt förvånade när de ser och hör min reaktion, och jag förstår inte varför? Vi är precis likadana allihop. Klart vi reagerar, eller?

 

Igår tog vi fel på plan när vi skulle städa i ett annat Diöshus. Vi saknade städartiklar och de fanns inga svarta sopsäckar som vi brukar använda oss av. Jag vecklade ut en vit sopsäck och ser att det står Mellansvenska städ på den, tittar upp på min kollega och flinar, det här är inte vårat. Jag frågar en anställd på firman om det är vi som städar åt dom eller annat företag. Han visste inte och frågade sin kollega. Då visade det sig att det var Mellansvenska städ och att de städade dagen innan.

 

Det var bara att packa ihop de grejer vi hade med oss och leta vidare. Vi kunde inte hålla oss för skratt och skrattade åt det långt efter. In kommer 2st samordnare, den ena som var med i inlägget ovan samt en annan. Vad skrattar du åt? frågar hon och jag är påväg att berätta.. Men nu får ni två ta och skärpa till er och lära er lägga de ställen ni ska till, på minne! säger den andra. Ja men herregud hur lätt är det när de finns hur många Diös som helst i närheten då? Jag har inte ens vart här och städat någon gång.

 

Varenda vecka är det likadant, ingen vet var den ska, nu måste vi styra upp det här! "Och om ni inte hinner med något ställe måste ni ringa och tala om det, så att någon annan kan hoppa in" Tydligen har Diös skickat "hotbrev" om att säga upp oss som städbolag eftersom det inte blivit städat på bestämda dagar. Men det är inte vårat problem! Det får väl den som tog åt sig ta itu med. Att det ska va sånt strul jämt, jag förstår inte vad dom håller på med...

 

Det är inte 1a stället som klagar. De klagar över att städningen inte blivit tillräcklig. Nähä? Och vad kan det bero på tro. Kan de möjligtvis bero på att vi får stressa arslet av oss för att hinna vidare till nästa ställe till en viss tid? Det har de inte tänkt på va??

 

 

 

Fastanställning från 1 oktober och lägenhet. Allting samtidigt! Måste nypa mig själv hårt men tror endå inte det hjälper för att förstå att det är sant.

 

Nu har jag verkligen börjat möblerat lägenheten i huvudet och fått idéer om hur det ska eller kan se ut där inne. Åhh vad jag ska pyssla när jag fått nyckeln!

 

Bästa arbetsdagen på länge!

 

Idag har jag varit till ett militärt övningsområde

Marma Skjutfält - Barackstädning! 

 

Omväxling förnöjer, som man säger.

En helt annan miljö och lugn. Det var så harmoniskt

Äntligen slut på lidandet. Idag kom beskedet: Jag får komma tbx till mitt gamla arbete! Kändes som en tung sten lättade från mitt bröst.

Eller inte själva jobbet, utan dom som jag jobbar med är det som gör mina arbetsdagar riktigt sur. Tidigare när man arbetade inom stan, kunde man vakna trött, men man hade alltid roligt på jobbet för vi var som en familj, ett team, och vi skrattade med varann.

 

Nu, nu för tiden då vaknar man och är så förbannad, vill bara stanna hemma och skita i allt för att slippa känna sig mindre värd och nedtryckt. Här verkar vi skratta åt andra ist.

 

Innerst inne vill jag bara ge upp! Varje morgon lägga mig ner och gråta, för jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vill skära ut mitt hjärta för att slippa känna dom där extra hjärtslagen vid ångest. Kroppen skakar, den vill inte vara med längre.

 

 

Jag är glad att jag har ett jobb. Men idag är det fan inte kul när man inte sovit en enda minut under hela natten! Svider nå hemskt i ögonen. Om 40min går bussen in till stan. 06.30 från stan och ut till Valbo..

 

Förstår inte hur jag ska klara denna dag...

Alarmklockan kan slänga sig i väggen!