Heartache
Har aldrig varit så förvirrad som nu i hela mitt liv tror jag..
Mitt i allt kaos då jag var så förtvivlad och inte visste hur jag skulle bära mig åt för att gå vidare, Jag grät varenda natt i 2v tid. När det sen lagt sig något så kände jag bara hat. Några veckor senare kändes allt lättare. Jag började må bättre.
Började leva ett liv som jag inte levt tidigare. Alkohol, krogen var och varannan helg. I början kändes det avslappnande på något vis, sedan har det bara blivit skit allting igen... Om man går tillbaks till ruta 1 vilket man eg inte ska göra (!) Men så finns känslorna fortfarande kvar. Så pass starkt att det börjat påverka vardagen. Börjar tänka om och får för sig saker och ting. Hjärnan säger en sak, hjärtat något helt annat. Jag mår så dåligt! Vad jag än gör så tänker jag bara på dig. Även fast jag försöker att inte göra det. Du finns med mig överallt.
______________________________________________________________________________
Kan ibland stanna upp och fundera över vad jag egentligen håller på med. Det fanns känslor i början som växte men nu är jag osäker på vad jag egentligen känner? Och det gör ont i mig av att känna så för jag vet vad du känner, och vad jag betyder för dig. Jag tycker inte om att göra människor jag bryr mig om ledsen. Jag vet inte längre hur jag ska bete mig mot dig. Det har redan börjat märkas att jag håller mig undan, och det blir ganska uppenbart att det är någonting som inte stämmer. Shit. Vad ska jag göra? Har aldrig suttit i sån här situation tidigare. Känner mig förkrossad. Ett stort hål av tomhet i bröstet.
_______________________________________________________________________________
"For all those times you stood by me . For all the truth that you made me see . For all the joy you brought to my life . For all the wrong that you made right . For every dream you made come true . For all the love I found in you . 'll be forever thankful baby . You're the one who held me up . Never let me fall . You're the one who saw me through through it all
You were my strength when I was weak . You were my voice when I couldn't speak . You were my eyes when I couldn't see . You saw the best there was in me . Lifted me up when I couldn't reach . You gave me wings and made me fly . You touched my hand I could touch the sky . I lost my faith, you gave it back to me . You said no star was out of reach . You stood by me and I stood tall . I had your love I had it all . I'm grateful for each day you gave me . Maybe I don't know that much . But I know this much is true . I was blessed because I was loved by you"
Hjärnspöken
Eviga jagandet
Det eviga jagandet efter en lägenhet! Nu har jag försökt fått tag i den person som står under visnings informationen i 2 dar utan att lyckas. Ena angivna nr är ur bruk och på de andra så svarar han och lägger på, sedan kommer man till röstbrevlådan. Något irriterande när man vill komma och titta hur lgh ser ut invändigt.
"Gavlis i sitt esse" - Det är många dagar kvar till anmälningsdatum. Var det inte dom som uppskattade att folk kom och tittade i god tid för att bestämma sig? Då kan ju Gavlis själv stå för visningen isf.
Iaf. Lyan:
